Sänd mig. juli 16, 2009

Friluftsgudstjänst

Alnö Tunet

2009-07-12

Betraktelse

.

Luk.5:1-11

Fiskfångsten. De första lärjungarna En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord
	fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten.
	Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.
	När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.”
	Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.”
	Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista,
	och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka.
	Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.”
	Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat -
	likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.”
	Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

.

I Faderns och Sonens + och den helige Andes namn.

.

Har du varit med om något så totalomvälvande som det i berättelsen?

Har det hänt dig något som fullkomligt rubbat din världsbild -så att hela ditt liv har förändrats?

Har livet plötsligt tagit en annan väg som du inte kunnat förutse?

Har du någon gång insett att ”det här går inte längre” och sedan rott iland, och lämnat allt, för att följa?

.

Att vara ute på ett stormigt hav.

Att leva farligt. Att inte få någon lön för mödan. Att fiska tomma nät. Allt är öken fastän du är helt omgiven av vatten. Motsägelsefullt. Saltvattnet är inte vatten som släcker din törst. Saltvattnet gör dig törstig.

.

Att ro iland.

Att stanna upp. Att medvetet ta sig till en lugnare plats. En fast grund. Något stabilt. Att ana ljuset av fyren och att söka sig till ljuset. Till en ljusare framtid.

.

Och sedan kliva upp.

Kliva ur. Att ställa sig på taniga, darrande ben men med fasthet och beslutsamhet.

.

Att lämna allt.

 Bryta upp. Ge sig av. Att sluta och att säga nej. Att gå sin väg. Att gå Guds väg.

.

Att följa. Inte att förvirrat irra runt i mörkret utan att följa. Lyktan. Att låta sig ledas. Inte bara; ”Jag kan själv” Utan att lita till någon. Något större.

.

Att sedan låta sig bli sänd. Och använd. Att göra nytta. Att inte längre fiska efter det världsliga och förgängliga utan att fiska efter något som behöver fångas.

.

Det handlar inte om sportfiske utan att rädda.

Att vara brandmannen som dyker i rök.

Att vara den som vågar.

Inte att manipulera.

Inte att fiska människor för sin egen vinning.

 Att fiska människor för deras skull.

För Guds skull!

.

Att fiska fram godhet och kärleken ur människorna.

Att bli en godhetens och kärlekens assistent.

För den goda sakens skull.

.

Här är jag. Använd mig. Jag vill gå på din väg och följa dig. Amen.

Han har räknat alla mina huvudhår. april 25, 2009

Punkarn! Kanske dags för Tuppkam igen?

Scoutläger på Östgötagården. Jag skulle nog vilja ha en sån frisyr igen…

 

 

Kan tänka mig den också...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ergo (som Sara-Morran skulle sagt): 2007 verkar ha varit ett bra hår-år.

Tiden går bättre när man har roligt… april 25, 2009

Ikväll har jag ägnat mig åt lite nostalgi.

Jag fastnade i en mapp med bilder från vår Kristna Skolgrupp och den dagen vi bjöd på kladdkaka i skolan -av ren kärlek. 

Vi spelade god musik

 

 

 

 

 

 

 

Man kunde tända ljus och be/skriva bönelappar

Det fanns möjlighet att prata

Lite humor får man väl ha?

Elin got the point.. april 11, 2009

Hej, Oscar här, nu ska jag skriva ett inlägg. Jag kom för ca två år sedan på ett jätteroligt skämt som jag skickade in till reverendfun.com. Och så klart så kunde de inte motstå denna goding.

Dock dröjde det ända tills idag innan Elin fick ihop poängen.

Håll till godo.

 

 

Kluven men ändå klyftig. december 24, 2008

Dert är svårt att vara jämställd men ändå godhjärtad och hjälpsam mot sin andra hälft.

Det är svårt att vara tjänande utan att bli nedtryckt och utnyttjad.

Det är svårt att fira jul med någon annans familj. Även om det är en väldigt trevlig familj så blir det liksom inte riktigt jul utan sina vanliga traditioner.

.

Och var är Jesus?

.

Jag är en ganska stilla människa. Jag tycker om ro och stillhet.

.

Ibland är det svårt att vara kristen och kräva sina rättigheter.

.

Bajs är temat för denna jul (och inte bara på ett tråksätt).

Jag startade inget Korståg… december 8, 2008

Idag hade vi föreläsning igen. Vi har börjat en ny kurs, Etik, Världsbild och Livshållning.

.

Vi har föreläsningar tillsammans med Lärarkandidater som skall bli framtidens Religionslärare och jag tyckte inte alls om dem förut men min åsikt har ändrats. Jag tycker att många av dem är väldigt fina människor och jag tycker mycket om dem.

.

Det finns dock några, ni vet typen, som ställer kluriga frågor bara för att sätta dit läraren och som är kritiska till allt som de själva inte har hittat på för att det finns ju en avigsida på allt (förutom på sig själv, för den kan man inte se)…

.

I alla fall så var det många frågor idag om den kristna etiken. Vi föll in att diskutera ”nästan” och att kristendomen säger att man ska älska alla enligt kristen etik och att det ju absolut inte var sant eftersom de kristna startade ju korstågen.

.

När föreläsningen var slut så går killen framför mig i alla fall på väg ut förbi mig och säger att ”ja, det kan ju inte ha funnits några goda människor innan Kristendomen, eller hur” Och jag säger ”Nej, absolut inte” och skrattar lite och han säger bara ”nej just det” som att jag har fel, och han har rätt. Jag bar plötsligt alla andra kristnas misstag på mina axlar och allt som kristendomen har gjort eller rättare sagt, allt som har gjorts i Kristendomens namn genom alla tider, det måste jag, ElinPelin, stå för eftersom jag ju tror på Gud.

.

Det värsta var att han klandrade mig, och sedan gick han bara, jag fick inte ens försvara mig.

.

Som en liten myra tänkte jag för mig själv ”Men, jag var inte med i Korståget, jag går inget korståg.”

.

Jag klandrar ingen för att de inte tror. Jag accepterar att man inte gör det men i min värld kan jag inte riktigt förstå det. Jag accepterar det men jag förstår inte fullt ut. Jag skulle vilja förstå men det går inte, jag kan inte tänka mig ett liv utan Gud. Jag ser på inget sätt att denne människa skulle på något sätt vara mindre värd eller så. Jag hyser ingen agg mot någon bara för att den inte delar min Gud.

.

Jag upplever dock att många känner sig hotade av Kristna. Det finns ett allmänt förakt mot religion och man är ju faktiskt dum i huvet som tror på saker som inte finns. Att man tror att vi är skapade av en Gud vars son heter Jesus är lite som att säga att man tror på tomtar och vittror. Varför är det så? Varför kan inte jag få tro i min ensamhet medans de inte alls behöver känna sig tvingade till det.

.

Varför måste jag bära korståget på mina axlar?

Är det mitt fel?