I ungdomens hormonstinnhet hade jag en god vän (visst låter det vuxet) som ville ta livet av sig. Det låter hemskt eller hur? Det var hemskt också. För mig personligen var det tungt och för att både hantera detta och för att få henne att ge något ljus i livet och förklara vad hon var värd så skrev jag en sång till henne;
.
I wan’t you to know that I’ll never leave you
Whatever happens I’ll never let you down
And every mistake is followed by forgiveness
and though you might doubt, I’ll always stay around
.
Sometimes it feels as if you dont understand just how much I care for You.
I didn’t want to hurt you, I didn’t want to cause you any pain,
Don’t leave me standing here alone
.
If you jump of that bridge I’ll never forgive myself
I’ll do the same and I’ll never have to cry again
And if I don’t succeed I know the world would be a saddened place, when you’re gone
.
What do you want me to do, to make your life worth living?
Tell me how do you feel without hiding behind your shell
.
Sometimes it feels as if you don’t understand just how much I care for you
I didn’t want to hurt you, I didn’t want to cause you any pain,
Don’t leave me standing here alone.
.
Jag sjöng den här sången flera gånger tillsammans med Matilda och Erika. De hjälpte också till att finna ord för känslorna. Jag framförde den i alla fall i Aulan på Franzénskolan i nian innan skolavslutningen (visst var det i nian?)
Bara en kort tid efter det flyttade jag iväg, närmare bestämt 67 mil. ”I want you to know that I’ll never leave you” ekade i mitt huvud och jag kände mig lite som en svikare. Jag fick lite dåligt samvete över att jag först lovat att aldrig lämna henne för att därefter göra just det. Lämna henne ensam.
Jag har aldrig sjungit låten igen. Det har liksom inte känts bra. Men idag sjöng jag den och det slog mig att de ord jag sjöng, inte var mina egna. Det var inte jag som lovade att aldrig lämna min vän. Det var ju Gud!
.
Läs texten igen och den här gången inte med tonårskänsla utan med all makt i världen. Jesus är den som alltid är med oss människor, vad som än händer.
.
Gud är den som aldrig lämnar dig. ”jag är med er alla dagar, intill tidens ände” (som är det sista orden som Jesus säger till lärjungarna i Matteusevageliet (28:20))
.
Gud är treenig.
Skaparen är den som gjort oss människor och världen och han känner oss och upplever oss.
Jesus är sonen, Gud som har varit människa och som vet hur det är att vara som oss.
Anden är Gud som finns i Skapelsen och världen och som lever i oss, med oss och genom oss. Anden är också det som gör att vi kan uppfatta Gud i nuet. Jesus är det som gör att vi kan uppfatta Gud i Historen och skaparen kan vi se genom skapelsen.
.
Gud är inte mänsklig, han lämnar dig aldrig.
