Prio praktik. juli 10, 2009

Det har varit dåligt med inlägg nu på ett tag. Jag vet vad det beror på. Eftersom jag har haft otroligt många fuderingar kring bibeltexter och kristendomen så är det inte idétorka utan snarare det faktum att allt jag skrivit i Word i form av betraktelser och predikningar inte har gått att kopiera in här. Det är tråkigt att skriva samma saker flera gånger. Vissa av tankarna skulle dock kunna göra sig väldigt bra på den här sidan. 

.

Praktiken har i alla fall lett till att jag har känt att det här är rätt och att vad jag upplevt som min kallelse verkar bli bekräftad. Jag har trivts som prästpraktikant och det känns viktigt och kul och bra och alla andra positiva beskrivande ord du kan tänka dig (pinsamt att jag inte vet om det är verb eller adjektiv)…

.

Att arbeta i kyrkan har också fått mig att inse att det är ett rejält och tidskrävande arbete jag har framför mig. Det är inte bara 2 timmar på söndag som man arbetar. Det ligger väldigt mycket planering bakom allt.

.

Jag har bestämt att jag ska lägga ut söndagens korta betraktelse här på bloggen men först när den är genomförd. På söndag-måndag kan man alltså tro att det kan finnas något spännande att läsa om här.

Temat: Sänd mig/Pilgrimstid.

Texten: ”Kasta ut näten på andra sidan (Luk.5:1-11)

Formen: I Poesianda.

.

”Jesus, Jesus, Oh what a wonderful child”

Eli,Eli… mars 11, 2009

På två ställen i bibeln står det ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? (Matt och Mark) och på samma ställe i Lukas står det ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande”.

.

Jag har tänkt en del på Jesus och hur mycket han var Gud och hur mycket han var människa. Jag tror, personligen, att Jesus var 100% människa och 100% Gud -på samma gång.

.

Jesus var rättfärdig och fri från den arvsynd som vi människor bär på och det var därför han kommit. The story goes; Adam och Eva vände sig bort från Gud och lydde inte honom, därför har de en fri vilja som gör att de kan välja fel och mänskligheten bär på en arvsynd som beror på vår bortvändhet. Människan kan inte själv avskaffa sin synd eftersom hon inte kan se den rätta vägen, hon hindras av bortvändheten. Gud kan inte avskaffa människans arvssynd eftersom människan måste göra det själv. Därför blev Gud människa för att kunna befria människan från sin synd och denna människa var Gud, så att han kunde se den rätta vägen.

.

Jag tänker såhär;

     Jag skulle säga att när Jesus levde här på jorden, då hade han Guds förmåga att se klart eftersom han var rättfärdig och ren. Då levde han i den närmaste relationen med Gud som man kan eftersom han själv var Gud. När han sedan hänger på korset och människornas arvssynd faller över honom, då kan han inte längre se klart och då säger han ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

.

Varför Lukas istället skriver ”Fader, i dina händer lämnar jag nu min ande” Det var jag ärligt talat inte. Det kanske är nästa ämne att fundera över…

.

 

Den där Jesus juli 23, 2008

Jag läster häromdagen ett ganska härligt citat i en bok om heter ”Den oemotståndliga revolutionen” av Shane claiborn (som jag förvisso har hållit på med sedan studenten, men jag läser inte så ofta nu för tiden.)

.

En hippie säger till Shane ”Jesus pratade aldrig med någon prostituerad”. Shane säger direkt ”Visst gjorde han det”, bibelkunnig som han är och gör sig beredd för en lång och intensiv disskussion.

Han skriver att han drar fram andens svärd och jag har tidigare skrivit om munnens svärd och detta är samma sak, att med kunskap men inte med våld kunna segra över den andre.

Hippien säger då lugnt och sansat ”jo, för Jesus pratade inte med någon prostituerad eftersom han inte såg någon prostituerad. Han såg bara ett Guds barn som han älskade av hela sitt hjärta.”

.

Jag tycker att detta är ganska anmärkningsvärtoch ett härligt sätt att se på människor. Jag dömer ofta. Långt innan första intrycket, ja kanske innan första anblicken. Redan då jag hör talas om denna människa kan jag döma dene och det är inget jag är stolt över. Jag tycker verkligen inte om detta beteende jag har men jag försöker i alla fall göra något åt det.

.

En dag gick jag runt och tittade på alla människor och låtsades att de var mina syskon och då plötsligt kändes de helt annorlunda inför min åblick. Kanske är det inte alls fel eftersom vi alla är systrar och bröder. Att älska någon annan som mig själv kan också vara svårt eftersom jag sällan älskar mig själv i första hand. Finns inte grunden, då går det inte heller att bygga vidare på. Mina syskon däremot, de älskar jag och en dag kan jag kanske älska alla mina miljarder syskon.

.

Jag beundrar Jesus, tänk er att ständigt gå runt och älska alla människor. Visst, det låter väl inte så svårt men egentligen, att älska alla som gör en ont, att älska alla som gör andra ont. Självklart älskade han inte handlingarna utan människan innuti. Ibland tror jag att vi tittar lite för lite på en människa för att se människan och inte handlingarna denne gör. Man är inte alltid sina handlingar.

.

I detta ämne, att inte döma och att inte nedvärdera andra kan man, om man vill, läsa Luk 18.9 om tullindrivaren och fariséen.

Adoramus te O Christe.

Ge så skall ni få… juni 23, 2008

- Luk 6:38

1 Tim 6:10 (Kärleken till pengar är roten till allt ont…)

Efter att ha läst i Shane Claibornes bok Den oemotståndliga revolutionen att ”Vi inte kan få skut på fattigdomen förrän vi tittat närmare på rikedomen” kände jag att detta inte bara var vackert utan också något som är nödvändigt för oss för att laga den söndrade värld vi lever i.

Jag är nyligen hemkommen från Taizé och varje gång jag är där inser jag hur mycket bättre livet är när man inte är beroende av en massa ting och onödigheter. Vem behöver egentligen ha både kniv och gaffel för att äta? Måste man sitta vid ett bord? Jag menar, egentligen gör det ju inte att man uppskattar sällskapet kring detta bord mer utan snarare tvärtom. Jag upplever att om man inte har en massa annat som tar ens kocentration så blir relationen till både andra, sig själv och Gud naturligare.

Jag vill leva enkelt men trots det är det så mycket saker som drar till sig mitt engagemang och mitt fokus. Trots att jag talar om att relationerna är det viktigaste så ligger faktiskt Linnea på sängen bakom mig medans jag sitter här och skriver osocialt istället för att umgås med henne. Visst, hon kan läsa detta i ett senare skede men egentligen blir det fel sorts kommunikation. Som tur är läser faktiskt Linnea den där boken jag nämnde ovan och jag tänkte faktiskt avsluta nu och ta en promenad med henne istället.

Det handlar om sånt man pratade om redan på dagis, att behandla andra såsom man själv vill bli behandlad. Grunden till en god relation (även med Gud). Ge så skall ni få.