Livets Kalas maj 29, 2009

Den här helgen fyller fyra personer i min gemenskapskrets år och alla ska de ha kalas! Sara 22 ikväll (tju-nione maj!), Johanna 21 imorgon (fastän hon fyllde igår), Gunvor 30 på söndag och Oscar 20 på måndag. Mina vänner är så vuxna. Hos en nalkas det giftemål, hos en annan finns det redan ett barn hos en tredje finns det fyra barn och en lantgård. Det är kanske inte typiska ungdomsaktiviteter men jag gillar dem starkt!

.

Jag citerar fritt Emma ”ja, endel säger att man inte borde skaffa barn nu, eftersom man ska leva det vilda studentlivet och resa och festa och knarka och så, men jag menar, det gör vi ju inte ändå, så vad väntar vi på?”

.

Födelsedagskalas är ju hur roliga som helst. Då har man en anledning att umgås (även om vi gör det ganska ofta ändå) och att ge bort presenter, för att visa att man tycker om varandra, det gör man ju ändå inte annars. Inom Jehovas firar man inte födelsedagar, jag vet faktiskt inte argumentet bakom detta. Men jag tycker det ändå är fint. Att fira att man lever och blir äldre och ser livets gång. Det är ju ett bättre sätt att fira livets gång är nyår, tycker jag. Vi har liksom vår egen lilla nyårsafton på den dag vi föddes.

.

Grattis vänner!

a message from above… maj 27, 2009

I ungdomens hormonstinnhet hade jag en god vän (visst låter det vuxet) som ville ta livet av sig. Det låter hemskt eller hur? Det var hemskt också. För mig personligen var det tungt och för att både hantera detta  och för att få henne att ge något ljus i livet och förklara vad hon var värd så skrev jag en sång till henne;

.

I wan’t you to know that I’ll never leave you

Whatever happens I’ll never let you down

And every mistake is followed by forgiveness

and though you might doubt, I’ll always stay around

.

Sometimes it feels as if you dont understand just how much I care for You.

I didn’t want to hurt you, I didn’t want to cause you any pain,

Don’t leave me standing here alone

.

If you jump of that bridge I’ll never forgive myself

I’ll do the same and I’ll never have to cry again

And if I don’t succeed I know the world would be a saddened place, when you’re gone

.

What do you want me to do, to make your life worth living?

Tell me how do you feel without hiding behind your shell

.

Sometimes it feels as if you don’t understand just how much I care for you

I didn’t want to hurt you, I didn’t want to cause you any pain,

Don’t leave me standing here alone.

.

Jag sjöng den här sången flera gånger tillsammans med Matilda och Erika. De hjälpte också till att finna ord för känslorna. Jag framförde den i alla fall i Aulan på Franzénskolan i nian innan skolavslutningen (visst var det i nian?)

Bara en kort tid efter det flyttade jag iväg, närmare bestämt 67 mil. ”I want you to know that I’ll never leave you” ekade i mitt huvud och jag kände mig lite som en svikare. Jag fick lite dåligt samvete över att jag först lovat att aldrig lämna henne för att därefter göra just det. Lämna henne ensam.

Jag har aldrig sjungit låten igen. Det har liksom inte känts bra. Men idag sjöng jag den och det slog mig att de ord jag sjöng, inte var mina egna. Det var inte jag som lovade att aldrig lämna min vän. Det var ju Gud!

.

Läs texten igen och den här gången inte med tonårskänsla utan med all makt i världen. Jesus är den som alltid är med oss människor, vad som än händer.

.

Gud är den som aldrig lämnar dig. ”jag är med er alla dagar, intill tidens ände” (som är det sista orden som Jesus säger till lärjungarna i Matteusevageliet (28:20))

.

Gud är treenig.

Skaparen är den som gjort oss människor och världen och han känner oss och upplever oss.

Jesus är sonen, Gud som har varit människa och som vet hur det är att vara som oss.

Anden är Gud som finns i Skapelsen och världen och som lever i oss, med oss och genom oss. Anden är också det som gör att vi kan uppfatta Gud i nuet. Jesus är det som gör att vi kan uppfatta Gud i Historen och skaparen kan vi se genom skapelsen.

.

Gud är inte mänsklig, han lämnar dig aldrig.

Är världen vad den ser ut att vara? maj 19, 2009

Igår var jag och sköt upp för jägarexamen. Igår sköt vi kulprovet och det gick fruktansvärt dåligt… Från böjan kan man tycka att det oftast gör det eftersom jag inte skjutit så mycket innan men det blev liksom inte bättre eftersom heller. När jag sköt och missade alla skott utom ett var jag på väg att börja gråta. Jag hade stor lust att ge upp men alla tuffa skogisar runt om kring mig gjorde att jag höll god min och skärpte mig.

.

serien därefter satte jag fullt. Hur jag nu lyckades med det.

.

Men sedan blev det svart…

.

Lärarn sa att jag måste hålla upp och för varje skott sköt jag högre och högre upp. Kontrollen ökade och jag var helt säker på att jag sköt älgen i ryggen, medvetet, men ändå tog mina skott i vallen framför, långt nedanför älgen. Vi trodde att det var något fel på geväret och läraren sköt, men det träffade mitt i prick.

.

Sedan kom ljuset.

.

Läraren frågade om jag har brytningsfel och det har jag ju. Det var problemet. När jag tittar in i kikaren som förstorar mycket så ser skjuter jag där jag ser älgen och inte där den är eftersom min bild av världen inte är detsamma som verkligheten. Men jag klarade provet genom att skjuta med högerbössan och sikta högt ovanför älgen.

.

Jag tycker att detta är ett slående exempel. I vetenskapens namn försöker vi lista ut världen och förklara den men hur ska vi kunna finna en objektiv bild av världen när människan på detta sätt felar. Det vi har för att tolka världen är våra sinnen, våra känslor och vår intuition. Våra sinnen felar tydligt. Ögonen ser sånt som inte finns och ser saker på fel ställe. Känslorna vet vi också kan spela oss ett spratt. Är jag hungrig, då är hela världen bajs. Och vår intuition, den är så undertryckt och förbjuden  idag. Den är alldeles för hokus-pokus för att  vara vetenskaplig.

.

Det här visar mig att människan är bra lätt att lura. Klart jag kan ha fel. Det jag upplever som Gud kanske inte alls är det, det kanske är något helt annat men eftersom jag ser det, tror jag att det finns. Jag litar till något högre än mig själv eftersom jag själv inte kan förstå allt. Jag kan ju inte ens se älgen framför mig på rätt ställe.

.

Jag tror inte att människan kan finna svaren på alla frågor. Men om människan är skapad av Gud, tror jag att Gud har lagt ner förmågan för människan att i alla fall ana Gud. Men Gud tränger sig inte på. Om du söker Gud, går han dig sig mötes. Men vill du inte veta av honom, då stör han dig inte.

Get out of my box! maj 9, 2009

Nu när jag läser religionssociologi har jag tänkt en del på det här med att man ska kategorisera och stämplande av namn på saker.

.

Om jag säger religion, då vet du vad jag menar, eller hur?

Vad skulle du säga att religion är?

.

Världen är inte på något sätt överens om vad ordet religion verkligen betyder. Det märkliga är att för varje gång man ska studera det, beskriver man det som något och sedan studerar man detta skapade något som om det vore religion. Antingen får man med endast vissa aspekter som tillexempel sekter eller abrahamitsika religioner i sin definition eller så inkluderar man också huliganism och frimärkssamlande.

.

Testa min liknelse;

För att kategorisera saker använder man lådor. vanliga kartonger. Det finns olika frägglada bollar. Vi har bestämt att vissa bollar är röda, andra är gröna. Vi upplever dem så. Dessa bollar upplevs också olika stora, en del som små, andra större. Uppgiften är att samla alla stora, gröna bollar i lådan utan att det finns något utrymme i lådan där mindre blåa ryms. Eftersom bollarna är runda och kartongen är fyrkantig verkar detta omöjlig. Det är ett problem som inte ens IKEA verar kunna lösa. Släpper man ut luften ur bollarna, är de inte längre bollar. Man kan försöka forma om dem till fyrkanter men då tappar de sin verkliga form. Man kan också fösöka att måla de små bollarna gröna men då kommer de att flagna eftersom.

.

Jag vet inte om tanken kommer hela vägen men vore det inte trevligt om man bara struntade i att sätta namn och istället såg ting för vad de egentligen är. Istället för att kramagtigt hålla fast vid en skapad term och försöka forma verkligheten efter den så kanske man skulle utgå ifrån verkligheten och forma om termen.

.

Det är väl kanske problemet med språket. Att det liksom inte är tillräckligt för att beskriva sånt som är större än ord.

Naturligt-vis… maj 9, 2009

Just nu läser jag Religionssociologi och då ser man utifrån ett sociologiskt perspektiv på religionen. Det tycker jag är ganska rimligt. Det betyder inte att religion är något dåligt. Religionsateism, det däremot, det är när man ser på ett ateistiskt perspektiv på religionen .

.

I min bok som lämpligt nog heter religionssociologi -en introduktion så fanns det en teori av Gabriel LeBras som handlade om att människor som lever i naturen är mer religiösa än människor i staden. Detta förklarade han genom att människor i urbana miljöer endast är omgiven av ting skapade av människor, därför har man inget behov av en allsmäktig skapare eftersom allt är skapat av människohand.

.

Mary Douglas å andra sidan säger att i och med att samhället utvecklas så växer intresset för religion eftersom människan inser hur komplicerad världen är genom att studera den under lupp, speciellt inom naturvetenskapliga ämnen.

.

Jag tycker att båda dessa aspekter är trovärdiga. Det är så lätt att försöka pressa in människan i en låda och göra allt teoretiserat.

.

Blir människor mer religiösa av naturen?

Ja.

.

Båda dessa teorier visar att ju mer vi ser, ju mer vill vi veta var allt kommer ifrån. Tydigen var andelen troende större bland naturvetare än bland humaniser och samhällsvetare. Det trodde verkligen inte jag! Jag trodde abolut att det var tvärtom. Men där ser man.

.

Naturen väcker intresse kring skapelsen.